Nu kommer den...
Torsdag 26/5:
Petrus jobbade i Umeå. Jag och Alicia hade varit på sommarfest på dagis. Det va en grej jag verkligen inte ville missa, så jag sa hela tiden att efter sommarfesten är det fritt fram för bäbisen att komma ut.
Fick en beställning på 2 byxor på kvällen som jag passade på att sy, så det blev väldigt sent. Låg och skrev dagbok på natten och la ner dagboken vid 01-tiden.
Hade redan planerat torsdagen. Då skulle jag städa hela huset + packa bb-väskan som jag skjutit upp alldeles för länge nu och sen va bäbisen så välkommen så välkommen :-)
Fredag 27/5:
Vaknade 03 av värkar. Visste inte om det va på riktigt eller om kroppen bara retades. Hade haft värkar ett tag, för dom va även med i drömmen…men hur länge jag haft dom har jag ingen aning om.
Låg och klockade värkarna och det va 5-7 min mellan dom. Tog även 2 alvedon för att se om det hjälpte.
03:30 så ringde jag förlossningen och berättade läget. Då jag för några dagar sen vaknade med ”värkar” så va jag så osäker på om det verkligen va på gång eller inte, men ont gjorde dom då. Så ont att jag va tvungen att ”andas”.
Vi kom fram till att jag skulle vänta lite med att ringa Petrus för att se om alvedonen skulle börja värka, vilket den egentligen redan borde gjort. Väntade till 03:45… Då vi tänkte att den här förlossningen säkert kommer att vara nästan lika seg som med Alicia så bestämde vi att han skulle få sova en halvtimme till innan han skulle börja köra. Vi va ju fortfarande så osäkra på om det va på riktigt eller inte.
15 min stod jag ut, sen skickade jag han ett meddelande och bad att han skulle komma hem genast!!
Låg kvar ett tag i sängen och klockade värkarna som låg runt 5 min. Gruvade mig för att stiga upp, men låg och tänkte ut allt som skulle packas.
Ringde till pappa och berättade att det va på g, så han skulle komma på 30 min.
Pallrade mig tillslut upp och började packa. Tid tog det kan jag lova. Gick med ministeg för när jag ansträngde mig kom en värk, så det känns som att allt gick i slowmotion. Nu började värkarna vara nere på 3 min mellan varje värk. Blev liite stressad över att dom kom så tätt med tanke på att Petrus just kört från Umeå. Ringde även hit mamma ifall jag inte skulle kunna vänta in Petrus, för pappa kunde ju inte köra in mig då han skulle sköta Alicia.
När väskan va packad så tog jag mig en dusch och klädde mig och strax därefter så va Petrus hemma… Tur att det va så pass tidigt på morgonen, för annars hade han aldrig kunnat komma hem så snabbt.
Vi körde ganska direkt.
Bilresan dit va pest och pina. Det gjorde fruktansvärt ont för minsta lilla gupp eller sväng och värkarna kom fortfarande väldigt tätt.
Från det att vi parkerat bilen tills vi kom till ingången va vi tvungen att stanna 3-4 gånger pga värkar.
Väl inne på förlossningen gick det ganska fort. Klockan va då 06:15 Hon hade inte tid att göra ctg-kurva, utan jag fick klä av mig och så kände hon att jag va öppen 6 cm och hade kraftigt buktande hinnor.
Fick lustgas. Första värken tyckte jag inte att den hjälpte så mycket, men det berodde på att jag började andas in för sent och slutade för tidigt. Andra värken sög jag in så mycket jag bara kunde. Det blev som en fylla det :-)
Det va skiftbyte ganska direkt och vi fick en jättegullig barnmorska som hette Mia.
Kl 07:15 tog hon hål på hinnorna så att vattnet gick. Känns som att allt gick väldigt fort nu. När krystvärkarna började så tog dom tyvärr av mig lustgasen. Klockan va då 07:33.
Sen 4-5 krystvärkar senare (07:48) så kom våran lilla prinsessa Molly till världen. 3595g tung och 51 cm lång och heeeelt underbar!
Behövde sys endast 1 stygn efteråt.
Vilken skillnad på förlossningar alltså!!
Efter att fått den berömda fikabrickan så gick jag och duschade och sen så fick vi vårat rum.
2 timmar efter förlossningen så gick vi ut och träffade mamma. Jag kunde gå själv och kände mig pigg och hade inte speciellt ont ”där nere” heller.Med Alicia så va det rullstol som gällde, för annars så svimmade jag. Jag såg ut som en zombie och hade ont flera veckor efteråt.
Va på förlossningen 11 timmar med Alicia och 1,5 timme med Molly.
Hur fruktansvärt ont det än gör så skulle jag kunna göra om det 100 gånger om för mina älskade döttrar!
2 timmar gammal...
Åhh, vilken fin berättelse!
Om du går tillbaka till min så ser du att det finns väääldigt många likheter i den. Nästan skrämmande lik :D Men så skönt att det gick fort och smidigt.
Hon är lika söt som sin syster :)
Tack för komplimangen! Alltid kul att höra :-)
Hur är det att vara tvåbarnsmamma? Stor skillnad?
Kramar!
Åh,inte så att man börjar längta mindre nu.
Låter verkligen som en smidig förlossning. Skönt!
Min skräck är att få krystvärkar i Antnäs eller något. Skulle önska att det fanns förlossning här i Piteå.
Får rysningar när jag läser din berättelse, positiva sådana, det är ju en så häftig grej att föda barn alltså, och förlossningen låter som att den gick riktigt smidigt, även fast det är ett tufft jobb du gjort.
fattar inte att du känner att du kan göra om det...det är ju det värsta som finns.,..men som sagt man göra ju om det så ...
oj oj oj så söta.Tänk vilket ansvar ni har till ännu ett litet barn.LYCKA TILL
