emalee

...förlossningsberättelse, så här kommer den för er som orkar att läsa :-)



Vaknade på morgonen Torsdag den 10 Maj och trodde att det här skulle bli en helt vanlig dag, men där hade jag fel.
Hade tid hos min BM kl 15 så jag tänkte slå 2 flugor i en smäll och träffa min kära svägerska när jag ändå var inne i stan.
Jag skulle plocka upp henne vid 13-tiden, men det blev senare, för jag kände mig så "konstig" i magen så jag stannade hemma lite extra länge...
När vi väl var på stan så började sammandragningarna komma tätare och tätare och tillslut var det obehagligt, för dom kom så tätt och blev  bara kraftigare.
Dom gjorde inte ont, utan var bara obehagliga... riktigt obehagliga... blev nästan lite svettigt där ett tag:)
Väl uppe hos min BM så sa hon ju det att hon trodde att det var på g, men för säkerhets skull så skulle jag få en tid hos henne igen 4 dagar senare.
Hade ju trots allt redan gått över tiden en vecka.
Hon sa att hon inte trodde att jag skulle behöva komma, utan att hon trodde att våran lilla bäbis skulle komma under helgen.
Det kändes verkligen härligt att höra.
Sammandragningarna fortsätte i samma stil hela kvällen... Blev lite starkare ju mer tiden gick bara.
Där vid 23-tiden så började jag att klocka värkarna. Var då ca 5 min mellan dom. Det höll i sig ganska länge.
Lyckades i alla fall att somna till lite då och då mellan värkarna. Va även tvungen att stiga upp å gå på toa 2 gånger på natten för att göra nr. 2.
Vi hade svårt för att bestämma oss för om Petrus skulle fara på jobbet eller inte, men han for i alla fall så skulle jag höra av mig om han skulle komma hem. Han hann bara köra till stan så ringde jag hem han igen :-)
Åt frukost, duschade, tog med bb-väskan och åkte in.

Självklart så började värkarna att avta nästan direkt vi satte oss i bilen på väg till bb... Så typiskt, så jag var väl egentligen ganska så säker på att vi skulle bli hemskickade...

Kom in på BB kl 08. Var tvungen att stanna just utanför dörrarna för att andas mig igenom en värk först.
Vi fick gå in i ett litet rum för att göra en CTG-kurva. Hade då 7 min mellan varje värk. Attans å!!
Fick sitta lite extra länge för att se om värkarna skulle komma lite tätare, men icket. Dom kom var 7:nde minut.
Var helt säker nu på att dom skulle säga att jag kunde fara hem eller gå en sväng på stan eller nåt i den stilen, men där hade jag fel.
För jag var öppen 3 cm och hinnorna buktade. Så hon skulle gå och fixa ett förlossningsrum till oss. Gissa om vi blev glada!!!???

När vi kommer till rummet så lägger jag mig i sängen och Petrus sätter sig i stolen bredvid och vi får frukost och läser lite svallertidningar.
09:30 sätter BM akupunkturnålar på mig. I armarna och uppe på huvudet. Har dom i en timme.
Tyckte inte att det hjälpte nåt...
10:10 Tas det hål på hinnorna så att vattnet går.
Efter det prövar jag att duscha lite, egentligen var det tänkt att jag skulle duscha som smärtlindring, men jag tog mig bara en snabbdusch :) ville ju ut igen till sängen och krysta ut våran lilla bäbis istället.
Inte hade jag tid att ta en lång dusch tyckte jag ;)
Petrus gick vid 12 tiden iväg för att äta lunch med den blivande mormorn. Det hände ju ändå inget speciellt inne i förlossningssalen.
12.25 Sätts dropp in för att försöka att få igång värkarna som fortfarande är glesa.
Mamma kikade förbi efter lunchen och sa hej. Kändes faktiskt riktigt skönt att ha henne där. Vi bestämde att hon skulle möta Petrus efter hennes arbetsdag så att hon skulle få lite uppdateringar.
14:00 Nu börjar värkarna ta så himla ont, så dom sätter in en Epidural
14:50 Epiduralen tar inte som den ska, så nu andas jag lustgas för fulla muggar. Egentligen så tyckte jag att den var jätteobehaglig, men ändå så kunde jag inte låta bli den ;)
Är nu öppen 5 cm. Nu har det även kommit en ny BM som heter Maria. Jättegullig hon med, fast mera hård än vad Barbro var.
Droppet har dom ökat nu ännu mer för att få igång värkarna riktigt ordentligt.
Värkarna kommer ca 6 st på 15 minuter.
Ca 15:00 stack en man in huvudet och sa att det var en blivande mormor som sökte oss :) Vi hade ju helt glömt bort henne där vi andades oss genom värkarna. Vi frågade om hon hade lust att vara inne med oss ett tag och det ville hon ju förstås.
15:15 kollar narkosjouren till mig för att se hur epiduralen tagit och det visar att den tagit mer på vänster sida.
Lägger mig därför på höger sida för att den ska rinna mer dit.
Tyckte inte om att ligga på sidorna, utan det var lättare att jobba sig genom värkarna när jag låg på rygg.
Börjar må jättedåligt där ett tag. Vet inte om det är all lustgas som jag fått i mig eller vad det berodde på helt, men upp kom all mat i alla fall ;)
Tur att jag hade en mamma där då som var snabb fram med spypåsen ;)
16:30 är jag öppen 9 cm, bara nån kant kvar nu... och det är dags för mamma att gå hem.
Hon hade sagt redan från början att hon inte ville vara med på själva förlossningen.
Men än var det inte dags, om hon nu trodde det.
17:30 Börjar bli väldigt trött. Har som värkar hela tiden tycker jag. ca 7 st/15min. Börjar bli väldigt trött nu. Känns verkligen helt hopplöst, som att jag aldrig kommer att klara det!!
Värkarna börjar även att avta i effektivitet nu. Enligt journalen så står det att krystvärkarna startade nu...
18:00 Prövar att gå på toan, men det är omöjligt att kissa. Tappas därför lite senare på urin.
Börjar nu att krysta i toppen av värkarna.
18:30 bäddar dom upp sängen så att det blir som en gynstol. Är nu väldigt väldigt trött nu och "slumrar" till mellan varje värk.
CTG mönster tolkas som navelsträngskokmpression??!! men det tar sig dock fint.
18:40 ringer dom på Läkaren Evangelina som avgör att dom ska ta till sugklockan.
18:48 sker "operationen" Fy ***** vad ont det gör. Att beskriva den här smärtan går verkligen inte att beskriva. Det måste upplevas för att förstå!
18:50 föds Världens vackraste flickebarn. Vilken otrolig känsla. Läkaren behövde bara dra en gång i sugklockan. Fick sen krysta ut lillan själv.
Hon hade navelsträngen runt halsen men den gick bara att fösa över axlarna på henne. Från början så varken ser jag henne eller hör nåt, så självklart tänker jag det värsta.
"varför skriker hon inte, varför skriker hon inte" var det enda jag fick ur mig. Men det tog inte många sekunder innan jag hörde hennes vackra sång.
Fick henne alldeles varm och naken upp på bröstet och det var nog den stösta upplevelsen jag någonsin kommer att vara med om.
Vilken underbar liten människa. Och så ofattbart att det är vårat barn!!!!
Den stolta pappan fick förståss klippa navelsträngen. Han fick sedan hålla i det lilla miraklet medans världens stoltaste mamma fick dra i sig ännu mera lustgas för att sys.
Att sys var inte nån hit det heller, men när man fick ligga och se på den lilla prinsessan så fick dom nästan göra vad dom ville med mig ;) Fick sys ganska mycket...6cm insida, 3 cm utsida och lite här och där...
Efter allt man varit med om så var man ganska så omtumlad. Kroppen var verkligen inte sig själv, och inte knoppen heller för den delen.
Det enda som snurrade runt i tankarna var allt man upplevt och det vidunder som låg i våra armar.

Alicia vägde 3465 gram och var 51 cm lång.

Jag mådde inte sådär jättebra efteråt. Fick in det berömda fikat, men har inget större minne om det. Alla säger ju att det är så otroligt gott.
När jag äntligen skulle få gå och duscha av mig efter allt blod och kladd så klarade jag inte det. Väl inne på toan så höll jag på att svimma, så då va jag tvungen att ropa in sköterskorna. Dom satte mig istället i rullstol och så blev jag inrullad på vårat rum.
Äntligen fick vi vara själva med detta underbarn... Tack för att du valde just oss! Vi älskar Dig!